Riksbanken släppte igår en ekonomisk kommentar som undersöker drivkrafterna bakom de svenska hushållens växande skuldsättning. Som förväntat är stigande bostadspriser den viktigaste orsaken (även om det är mer korrekt att säga höga bostadspriser; skulderna fortsätter nämligen öka även om priserna stabiliseras eftersom nya köpare är högre belånade än den genomsnittliga säljaren).
Däremot kanske en del höjer på ögonbrynen åt att nytagna lån på redan ägda bostäder står för en nästan lika stor del av skuldökningen som bostadsköp. Så här ser fördelningen ut, enligt Riksbanken:
I Kasinolandet skriver jag om hur svenska hushåll länge använt bostaden som bankomat. När boken skrevs kunde jag med hjälp av Riskbankens statistik bara konstatera att ungefär vart fjärde hushåll med bolån ökat sin skuld under varje givet år – betydligt fler än de som flyttar. Nu vet vi alltså ungefär vilka summor det rör sig om: Totalt kan ungefär 330 miljarder kronor eller nästan en tredjedel av skuldökningen sedan 2011 förklaras av att befintliga bostadsägare har utökat sina lån, enligt Riksbankens beräkningar. (Ökningen är netto – nya lån minus amorteringar – d.v.s. den faktiska summan av alla nya lån är större än så.)
Oavsett vad pengarna gått till är det ett ganska rejält tillskott till hushållens köpkraft vi talar om, särskilt när bostadspriserna ökade som mest. Enbart under toppåret 2015 ökade hushållens bostadslån med över 200 miljarder varav åtminstone 70 miljarder förklaras av nya lån tagna av befintliga bostadsägare (men notera också den ovanligt höga andelen "oförklarade" lån i Riksbankens beräkningar för just 2015, i storleksordningen 20-30 miljarder).
Vad de svenska hushållen använt pengarna till när de belånat sina bostäder finns det ingen statistik över. Men Riksbanken spekulerar i att pengarna gått till "privat konsumtion, renovering av bostäder, köp av fritidshus eller för att betala tillbaka
eventuella konsumtionslån" – samt för att hjälpa barn med bostadsköp.
En intressant möjlighet som Riksbanken inte tar upp är dock att en del av lånen gått till köp av en andra bostad i spekulationssyfte. Eftersom beräkningarna bygger på hushåll som inte flyttar mellan två år kommer lån tagna på en andra bostad som köparen själv inte avser att bo i (liksom fritidshus) hamna i den röda stapeln i diagrammet. (Om spekulationsköp har jag skrivit en hel del här på bloggen, bl.a. Fastighetsbolag mörkade omfattande spekulation, Den sjuka andrahandsmarknaden: Lånefest och spekulation och Är 80 procent av köparna av nyproducerade lägenheter spekulanter?)
Det är talande att det är den röda delen av stapeln – nya lån tagna av befintliga bostadsägare – som ökat mest i absoluta tal och dessutom den enda som minskat påtagligt sedan 2015. Andelen hushåll som ökade sina lån utan att flytta ökade också kraftigt just 2015 (men inte lika mycket som lånens storlek vilket betyder att det genomsnittliga lånet var betydligt större) för att sedan gradvis minska de följande åren:
En möjlig förklaring till minskningen sedan 2015 är amorteringskravet som infördes i juni 2016. Om hushållen i stor utsträckning ser amorteringar som en kostnad snarare än ett sparande framstår det nu som betydligt mindre attraktivt att utöka befintliga bostadslån eftersom hela lånet då faller under de nya reglerna (man kan också välja att amortera det extra lånebeloppet på tio år).
Men en lika viktig förklaring till att uttagen av kapital ur den egna bostaden minskat är förmodligen de fallande bostadspriserna under 2017, som minskat låneutrymmet – och kanske framförallt gjort såväl hushåll som banker mer försiktiga. Även köpen av bostäder i investeringssyfte lär ha mattas av under 2017 och mer eller mindre upphört helt det senaste året.
En relevant fråga är om hushållen bara ersatt bostadslån med andra former av lån på grund av skärpta amorteringsregler. Men den tillgängliga statistiken tyder inte på det: den totala skuldökningstakten (bostadslån+övriga lån) har nämligen också minskat rejält sedan prisfallet på bostadsmarknaden förra hösten:
Inbromsningen det senaste året blir ännu tydligare om man jämför den totala årliga ökningen av hushållens bostadslån (siffran för 2018 är en uppskattning baserad på att bostadslånen ökar lika snabbt under fjärde kvartalet som under årets första nio månader):
Kan inbromsningen av skuldtillväxten – från en bit över 20 miljarder i månaden i snitt de senaste åren till bara 15-16 miljarder i månaden sedan förra hösten för de totala lånen och från över 200 miljarder på ett år till ungefär 150 miljarder för bostadslånen – förklaras av enbart lägre priser på bostadsmarknaden? Det vi sett ovan tyder på att en lika viktig förklaring är den kraftiga minskningen av lån för konsumtion, renovering osv samt lån för spekulationsköp.
Det stämmer i så fall också väl med det jag skrev häromveckan om hushållens minskade konsumtion det senaste halvåret. Det är logiskt att i synnerhet lånefinansierad konsumtion av bilar, möbler, nya köksinredning och så vidare påverkas om utrymmet att låna till låg ränta på bostaden minskar och osäkerheten om prisutvecklingen ökar. Så har dynamiken förändrats: från att ha varit ett dopingmedel för tillväxten har hushållens skuldberg blivit en bromskloss.
Däremot kanske en del höjer på ögonbrynen åt att nytagna lån på redan ägda bostäder står för en nästan lika stor del av skuldökningen som bostadsköp. Så här ser fördelningen ut, enligt Riksbanken:
I Kasinolandet skriver jag om hur svenska hushåll länge använt bostaden som bankomat. När boken skrevs kunde jag med hjälp av Riskbankens statistik bara konstatera att ungefär vart fjärde hushåll med bolån ökat sin skuld under varje givet år – betydligt fler än de som flyttar. Nu vet vi alltså ungefär vilka summor det rör sig om: Totalt kan ungefär 330 miljarder kronor eller nästan en tredjedel av skuldökningen sedan 2011 förklaras av att befintliga bostadsägare har utökat sina lån, enligt Riksbankens beräkningar. (Ökningen är netto – nya lån minus amorteringar – d.v.s. den faktiska summan av alla nya lån är större än så.)
Oavsett vad pengarna gått till är det ett ganska rejält tillskott till hushållens köpkraft vi talar om, särskilt när bostadspriserna ökade som mest. Enbart under toppåret 2015 ökade hushållens bostadslån med över 200 miljarder varav åtminstone 70 miljarder förklaras av nya lån tagna av befintliga bostadsägare (men notera också den ovanligt höga andelen "oförklarade" lån i Riksbankens beräkningar för just 2015, i storleksordningen 20-30 miljarder).
En intressant möjlighet som Riksbanken inte tar upp är dock att en del av lånen gått till köp av en andra bostad i spekulationssyfte. Eftersom beräkningarna bygger på hushåll som inte flyttar mellan två år kommer lån tagna på en andra bostad som köparen själv inte avser att bo i (liksom fritidshus) hamna i den röda stapeln i diagrammet. (Om spekulationsköp har jag skrivit en hel del här på bloggen, bl.a. Fastighetsbolag mörkade omfattande spekulation, Den sjuka andrahandsmarknaden: Lånefest och spekulation och Är 80 procent av köparna av nyproducerade lägenheter spekulanter?)
Det är talande att det är den röda delen av stapeln – nya lån tagna av befintliga bostadsägare – som ökat mest i absoluta tal och dessutom den enda som minskat påtagligt sedan 2015. Andelen hushåll som ökade sina lån utan att flytta ökade också kraftigt just 2015 (men inte lika mycket som lånens storlek vilket betyder att det genomsnittliga lånet var betydligt större) för att sedan gradvis minska de följande åren:
Men en lika viktig förklaring till att uttagen av kapital ur den egna bostaden minskat är förmodligen de fallande bostadspriserna under 2017, som minskat låneutrymmet – och kanske framförallt gjort såväl hushåll som banker mer försiktiga. Även köpen av bostäder i investeringssyfte lär ha mattas av under 2017 och mer eller mindre upphört helt det senaste året.
En relevant fråga är om hushållen bara ersatt bostadslån med andra former av lån på grund av skärpta amorteringsregler. Men den tillgängliga statistiken tyder inte på det: den totala skuldökningstakten (bostadslån+övriga lån) har nämligen också minskat rejält sedan prisfallet på bostadsmarknaden förra hösten:
Inbromsningen det senaste året blir ännu tydligare om man jämför den totala årliga ökningen av hushållens bostadslån (siffran för 2018 är en uppskattning baserad på att bostadslånen ökar lika snabbt under fjärde kvartalet som under årets första nio månader):
Det stämmer i så fall också väl med det jag skrev häromveckan om hushållens minskade konsumtion det senaste halvåret. Det är logiskt att i synnerhet lånefinansierad konsumtion av bilar, möbler, nya köksinredning och så vidare påverkas om utrymmet att låna till låg ränta på bostaden minskar och osäkerheten om prisutvecklingen ökar. Så har dynamiken förändrats: från att ha varit ett dopingmedel för tillväxten har hushållens skuldberg blivit en bromskloss.
---
Sagt om min bok Kasinolandet - bostadsbubblan och den nya svenska modellen:
"Björklund presenterar en välskriven och sammanhållen berättelse om hur Sverige riskerar hamna i en finanskris.” – Aftonbladet.
"Per Björklund ... skriver lättfattligt, pedagogiskt och spännande om hur svenskarna blev ett av världens mest skuldsatta folk" - BTJ-häftet nr 12, 2017
